Whinebook
Under de senaste åren har jag både utvecklat något slags kärlek och blivit beroende till den mest uppfyllande sociala nätverk genom tiderna: Facebook. I början var jag ganska skeptisk till hela sidans koncept, men när tiden gick och man blev van vid all informationsflöde man får tillgång till började jag gilla sidan mer och mer. För det är vad Facebook egentligen är; en sida där folk kan lära sig mycket om dig utan att du ens vet om det, saker du kanske aldrig skulle ha berättat för dem ens.
Det har skett många förändringar i Facebook, men det jag mest stör mig på är förändringen av användarna. Ansiktsboken har förändrats från en webbplats där man helt enkelt kunde hålla kontakten med bekanta till en plats där man alltid hittar en statusuppdatering från någon klagar om hur dåligt det går för den person, det har helt enkelt förvandlats till "Whinebook". Vill du klaga som alla andra gör det på din blogg, inte bland mina Senaste Nyheter.
Facebook är dessutom en mycket "diplomatisk sida", mycket glädje och kärlek kan finnas bland de oändliga rader med nollor och ettor som sidan består av. Väldigt sällan har jag sett ett direkt angrepp mot någon, oftast skriver man med ironi eller sarkasm ifall man vill säga något dåligt. Men saker förändras och snart kommer det som jag brukar kalla för "ballhetbakomskärmen" ta över hela Internet, bara att kämpa emot helt enkelt.
På sistone har en ny trend vuxit, nämligen att leka poet på varenda jävla statusuppdatering man skriver, och det värsta är att folk kommenterar saker som t ex "åh vad klok du är, du borde satsa på att bli poet eller nåt <3". Gå och lägg er. Jag kan garantera dig att 3/5:e delar av de som skriver sådant är hur blåsta som helst och dessutom använder de sig utav min älskade vän Google för att leka filosofer ett tag, fan vad jag hatar det. Visst, ibland kan det finnas väldigt klockrena saker som verkligen hjälper och man slipper fundera på hur man ska lösa en tillfällig dilemma man kanske har (som Bob Marley bilden jag la upp), men då måste man se till att skriva vem personer man citerar är, för jag tvekar på att ni har förmågan att bli så insiktsfulla. Plagiat mina vänner.
Det har skett många förändringar i Facebook, men det jag mest stör mig på är förändringen av användarna. Ansiktsboken har förändrats från en webbplats där man helt enkelt kunde hålla kontakten med bekanta till en plats där man alltid hittar en statusuppdatering från någon klagar om hur dåligt det går för den person, det har helt enkelt förvandlats till "Whinebook". Vill du klaga som alla andra gör det på din blogg, inte bland mina Senaste Nyheter.
Facebook är dessutom en mycket "diplomatisk sida", mycket glädje och kärlek kan finnas bland de oändliga rader med nollor och ettor som sidan består av. Väldigt sällan har jag sett ett direkt angrepp mot någon, oftast skriver man med ironi eller sarkasm ifall man vill säga något dåligt. Men saker förändras och snart kommer det som jag brukar kalla för "ballhetbakomskärmen" ta över hela Internet, bara att kämpa emot helt enkelt.
På sistone har en ny trend vuxit, nämligen att leka poet på varenda jävla statusuppdatering man skriver, och det värsta är att folk kommenterar saker som t ex "åh vad klok du är, du borde satsa på att bli poet eller nåt <3". Gå och lägg er. Jag kan garantera dig att 3/5:e delar av de som skriver sådant är hur blåsta som helst och dessutom använder de sig utav min älskade vän Google för att leka filosofer ett tag, fan vad jag hatar det. Visst, ibland kan det finnas väldigt klockrena saker som verkligen hjälper och man slipper fundera på hur man ska lösa en tillfällig dilemma man kanske har (som Bob Marley bilden jag la upp), men då måste man se till att skriva vem personer man citerar är, för jag tvekar på att ni har förmågan att bli så insiktsfulla. Plagiat mina vänner.
