Om jakten efter en Galaxy Tab

Allt började i tisdags, när jag och farsan satt i vardagsrummet utan något bättre för oss, klockan var runt midnatt då plötsligt något fångade hans intresse. Han hade hittat en tävling där man ska lösa tio olika gåtor, varav nio ger en bokstav och i den sista används de tidigare nio bokstäver för att lösa den (ja, den är verklig), priset skulle gå till bara en person. Saken är den att jag tycker att den här typen av tävlingar är skit, och har aldrig varit intresserat av sånt, däremot verkade den här mer ovanlig, en skarp logik krävdes för att klara tävlingen och efter ett par timmar hade vi löst nästan hälften av dem, dock kände jag tröttheten invadera både kroppen och sinnen. Slutligen gav jag upp och gick och la mig.

Under hela natten kunde min hjärna inte vila alls, allt jag tänkte på var de resterande uppgifter, hur man skulle lösa dem. Precis som honom envisas jag med att inte lämna saker halvgjorda utan fortsätta tills man är klar. En förbannelse som löper i mina ådror.

Samma dag (alltså onsdag) skulle en gammal vän komma hem till mig, flera månader hade gått sedan vi träffades sist trots att en gång i tiden brukade vi hänga med varandra rätt ofta. Brian är den kompis som varje kille har, den person som man måste brotta ner bara för sakens skull, han som man måste anstränga sig mot mer än det vanliga för att visa sig överlägsen, för trots att killen är lika smal som min elgitarr och krallig som Napoleon Dynamite, så är han faktiskt tillräckligt stark för att lyckas vinna över mig på brottning ibland. Fast det har hänt bara två gånger och då hade jag skadat knät, dessutom spelar viktskillnaden roll då den är över 10 kilo, ju mer massa (vikt) ska förflytta sig desto mer kraft (energi) krävs det, så är det.
Mycket finns att berätta, men det här är inte rätt tillfälle helt enkelt.

Precis när dagen var slut, när man hade återupplivat gamla minnen och allt var som förr lyckades jag lista ut den viktigaste gåtan av alla, den som var nyckeln för att kunna lösa de fyra resterande. Full med glädje fick jag de sista bitarna på plats och de tio gåtor hade besegrats, de bugade inför mig som om jag vore deras mästare. Allt det här ägde rum på tjugotvå timmar, men ändå var det bland de mest underhållande saker jag gjort med farsan.

Dags för mig att dra hem till Jesper, pokerkväll är något som händer väldigt sällan och ikväll tänker jag vinna allt. Ikväll blir jag rikare på andras bekostnad. Ikväll blir allt som vanligt igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: