Dagen då allt började om Del 2
Och där stod hon, hon som lyckas distrahera mig från allt och få mig in i andra tankar, hon som jag inte får chansen att vara med så ofta. Hon kommer fram och hälsar, sätter sig bredvid mig och samtidigt som hennes blyghet försvinner får hennes sällsynta söthet mig att glömma allt som har med skolan att göra.
Utan att ha märkt det hade resten av klassen börjat dyka upp, då och då mötte jag några hånfulla, undrande blickar som inte förstod varför vi två satt och pratade med varandra. Det vi gjorde gick emot alla oskrivna regler som finns, att prata med någon från en annan folkkrets, ett kort samtal med någon som inte hänger med rätt personer och folk börjar prata. Sorgligt.
Och dagen gick bättre än vad jag hoppades, jag fick redovisa min lilla telefonlista inför hela klassen och ännu en gång bevisade min överlägsna kreativitet. Gjorde verkligen bra ifrån mig på alla lektioner, kanske bättre än vad jag gjort under min tid här.
Skoldagen är över, Gustav och jag sitter på tåget och trots att jag inte har mått såhär bra på länge har jag ingen lust att prata. Jag ser ut genom rutan, i avståndet mellan Hallonbergen och Kista finns en skog som fortfarande inte har påverkats mycket av människan, en av mina favoritplatser i Stockholm, synd att utsikten varar i några få minuter.
Hemma finns inte mycket att göra, jag packar ner mina träningskläder i en ryggsäck och börjar gå mot tåget, träningen idag kommer inte vara så jobbig, det känner jag på mig. Ännu en gång visade sig mina instinkter vara värda att lita på, dagens träning gick ut på att lära sig grundteknikerna i Taekwon-Do, häftigt.
Ännu en gång sitter jag på tåget, den här gången fokuserar jag på att skriva ner några rader om hur dagen har varit, kanske för att ha något att skriva om, kanske för att jag behöver det. Kanske för att jag vill.
Utan att ha märkt det hade resten av klassen börjat dyka upp, då och då mötte jag några hånfulla, undrande blickar som inte förstod varför vi två satt och pratade med varandra. Det vi gjorde gick emot alla oskrivna regler som finns, att prata med någon från en annan folkkrets, ett kort samtal med någon som inte hänger med rätt personer och folk börjar prata. Sorgligt.
Och dagen gick bättre än vad jag hoppades, jag fick redovisa min lilla telefonlista inför hela klassen och ännu en gång bevisade min överlägsna kreativitet. Gjorde verkligen bra ifrån mig på alla lektioner, kanske bättre än vad jag gjort under min tid här.
Skoldagen är över, Gustav och jag sitter på tåget och trots att jag inte har mått såhär bra på länge har jag ingen lust att prata. Jag ser ut genom rutan, i avståndet mellan Hallonbergen och Kista finns en skog som fortfarande inte har påverkats mycket av människan, en av mina favoritplatser i Stockholm, synd att utsikten varar i några få minuter.
Hemma finns inte mycket att göra, jag packar ner mina träningskläder i en ryggsäck och börjar gå mot tåget, träningen idag kommer inte vara så jobbig, det känner jag på mig. Ännu en gång visade sig mina instinkter vara värda att lita på, dagens träning gick ut på att lära sig grundteknikerna i Taekwon-Do, häftigt.
Ännu en gång sitter jag på tåget, den här gången fokuserar jag på att skriva ner några rader om hur dagen har varit, kanske för att ha något att skriva om, kanske för att jag behöver det. Kanske för att jag vill.
