Dagen då allt började om Del 1


6:40 Väckarklockan ringer. Utan att öppna ögonen och slå blint med handen lyckas jag få tyst på den, för tillfället.
7:25 Väckarklockan ringer, igen. Den här gången lyckas jag öppna ögonen och tända ljuset. Fan, jag kommer inte hinna, fylld med stress tar jag raka vägen mot köket och påbörjar morgonritualen; frukost, en snabb dusch, klä på mig och slutligen springa till tågstationen.

Egentligen börjar skolan tio i tio idag, just nu ska jag till min läkare vars mottagning råkar ligga några hundrameter från skolan, skönt. Jag går av tåget, musiken i mina öron passar otroligt nog perfekt med dagens väder och mina tankar. Mina tankar går bara till en person, personen som gör mitt liv just nu till en dramaturgisk modell där hon är Konflikten, jag försöker lista ut hur jag ska få den att övergå till Peripetin och få det avklarat.

Salem Al Fakirs röst låter fortfarande i mina öron, ärligt talat har jag ingen aning om vad han sjunger om. Trots det finner jag ro i den ljuvliga melodin, jag känner lugnet besegra all stress jag känt och sakta börjar jag se lösningen på alla mina problem: Jag behöver inte göra något. Jag ska inte göra nånting åt saken, eller rättare sagt, jag ska göra ingenting åt saken. Det låter mer produktivt.

Efter några låtar sitter jag i väntesalen och.. ja, väntar, passar på att göra läxan som jag inte kände till förräns dagen innan. In kommer gubben som jobbar i receptionen, han är gift med min läkare och snart går de i pension tillsammans, trevligt. Allt ser bra ut, symptomen har börjat avta och inom ett halvt år kommer jag vara frisk igen, inga fler piller eller antibiotika för mig.

Sällan kommer jag mer än 20 minuter innan lektionen börjar, idag var en av dessa dagar då jag befann mig på platsen en halvtimme innan. Verkligen värt det. Jag satte mig vid ett bord i vårt fik (som är allt annat än just ett fik) och på bara några minuter var jag klar med uppgiften, att hitta på ett karaktärs liv och skriva den i form av en telefonlista (ska antagligen lägga upp den imorgon någon dag). Precis när jag hade skrivit klart de sista bokstäverna i arbetslös kom hon in.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: