Om dig och en tanke
Du är rastlös. En tanke vaknar till liv inom dig och får din hjärna att börja arbeta, varje hjärncell fungerar som arbetarna i en fabrik, som varje del av en klocka. Som en väl synkroniserad maskin.
Tanken är av den typen som får dig att fundera över vad du har gjort den senaste tiden av ditt liv och då börjar du undra: "hur fan lyckades jag överleva?".
Nu är det så att den tanken växer, den har så mycket potential och börjar därför sprida sig till varenda cell i din kropp och bli allt större. Plötsligt inser du att ni är på väg till en punkt utan återvändo, men det finns inte någon annan väg att ta.
Kanske är ni menade att ta den vägen. Kanske har alla "val" du gjort varit bestämda redan från början, bestämda av saker du inte riktigt förstår. Det var ju pga av dessa val som ni har kommit fram till den här avlägsnsa staden, beredda att ta det enda alternativet som finns, beredda att begå en handling som kommer förändra allt för alltid.
-----------
Dessa är ord som helt plötsligt kan dyka upp i mitt huvud, ord som uppenbarar sig utan någon särskild anledning, ord som orsakar bara mer förvirring och oreda i mina redan plågade tankar utan att veta vad de betyder eller förstå deras meningslösa existens.
Det är tankar om den eviga diskussionen om ödet och den fria viljan (tycker jag), tankar som jag inte känner för att ta upp och prata om igen; många debatter uppstår kring dem pga många delade åsikter och idag har jag ingen lust att ta del av dem längre.
P.S: Känslan av att skriva i du-form är bland det värsta jag varit med om.
