Meningslös
På en buss någonstans i Solna sitter jag helt uttråkad, med mobilen i handen och iPoden redo för att börja skriva. Då och då kollar jag genom fönstret men inget intressant fångar min uppmärksamhet, omkring mig finns ett trettio-tal personer, de är alla så olika men ändå lika. Det finns de som ler och ser glada ut, de som kan inte sitta stilla samt för en massa oväsen, och de som håller på att somna; men vår beteende har en gemensam anledning: Vi vill ut från bussjäveln.
Precis som de flesta i bussen sitter jag med ett tydligt uttryck av trötthet i ansiktet, vi alla önskar att det fanns något sätt att teletransportera oss dit vi ska, hoppa över den 10 min långa resan och ha mer tid för att göra ingenting, fan vad jag längtar till framtiden...
Nu när jag börjar tänka på det är vi alla ganska lika, trots att vi har helt parallela liv så blev vi alla en del av något "speciellt": En jävligt värdelös bussresa som aldrig tar slut och är allt annat än meningsfull.
Precis som den här texten.
(Lägg märke till mitt oförklarliga missnöje med bussen)
Precis som de flesta i bussen sitter jag med ett tydligt uttryck av trötthet i ansiktet, vi alla önskar att det fanns något sätt att teletransportera oss dit vi ska, hoppa över den 10 min långa resan och ha mer tid för att göra ingenting, fan vad jag längtar till framtiden...
Nu när jag börjar tänka på det är vi alla ganska lika, trots att vi har helt parallela liv så blev vi alla en del av något "speciellt": En jävligt värdelös bussresa som aldrig tar slut och är allt annat än meningsfull.
Precis som den här texten.
(Lägg märke till mitt oförklarliga missnöje med bussen)
