Det känns bra
Nån gång i veckan drar jag till simhallen, bara för att simma ett tiotal längder, tro inte att jag är intresserad av simning, jag gör det som rehab-träning och för att ge kroppen lite extra motion. Oftast är det bara pensionärer som brukar vara där men då och då dyker upp några skitungar som bara för en massa oväsen, väldigt sällan blir det som idag, det var en lite mer varierat dag: för första gången dök det upp en tjej i ungefär samma ålder som mig.
Jag vet, big deal, men av någon anledning kände jag för att prata med henne, ha en kort konversation och se vart det ledde, det som överraskade mig var att man såg väldigt tydligt att hon ville säga nåt, så jag gick (simmade) fram till henne och började prata.
Även om det bara har gått ungefär fem timmar har jag redan glömt hennes namn och utseende (dags att börja träna hjärnan också?). Jag minns bara att hon berättade att hon var också där för rehab-träning och att vi bestämde att ses där samma tid nästa vecka. Jag måste erkänna att det kändes skönt att ha träfat henne, jag har mått jävligt bra sen dess och tydligen smittar det av sig, speciellt i bussen, det skulle inte ha förvånat mig om alla där skulle ha börjat sjunga. Med andra ord, det känns bra.
Jag kan inte låta bli att fundera om vem den här tjejen är, hur hon är och främst av allt varför just hon fångade mitt intresse. Det är inte första gången en sån här attraktion inträffar, det har hänt tidigare och det slutade alltid bra. Misstolka inte, tänk på hur två magneters olika poler reagerar i närheten av varandra, det är den typ av attraktion jag syftar på.
Allt händer för snabbt, jag kanske inte tänker tillräckligt mycket och analyserar händelser som förut.. därför ska jag lägga mig på min säng och börja tänka (kommer somna efter 5 minuter).
