Skolminnen
Under den senaste av mina omtalade höstpromenader besökte jag min gamla skola, situerad någonstans i Solna. Trots att det är lov är det ändå små barm som går på fritidsgården där. Jag hade mina skäl till att befinna mig i området, så jag passade på att se om något i skolan hade förändrats, fast det var ingen stor skillnad, visa delar hade förnyats, nya trappor lades till, men den största förändringen såg jag hos eleverna.
Det som mest störde mig var att en massa ordinarie skitungar hade invaderat den skola som var en del av mig under de senaste 2 åren. Alla såg jävligt misslyckade ut, inte en enda normal person, troligtvis kommer de gamla traditionerna som fanns plötsligt försvinna, en ny generation helt olik vad man hade förväntat sig. Det är kört.
Trots att jag började i den skolan i 8an hade jag redan en bild av hur folket där var, och det beror på att jag kände flera personer som hade gått i den skola tidigare. Men efter några månader var allting förvirrande, alla var inte riktigt som jag förväntade mig, dock var det en skön klass som jag hamnade i, den skola jag hade förväntat mig höll på att sakta försvinna, för att till slut bli en typisk skola utan något som karaktäriserar den, ungefär som de tidigare skolor jag gick i.
Som vanligt kunde jag inte låta bli att fundera om hur saker och ting hade blivit med tidens gång, varje skola hade påverkat mig på ett unikt sätt och varje upplevelse lämnade spår i min personlighet, för att slutligen skapa det som jag brukar kalla för jag, och jag är en person som är van vid förändringar, adapterar mig till nya situationer snabbt och har det lätt att träffa nya personer, allt detta förstås för att jag har gått i fem olika skolor, så efter några gånger hade jag blivit van vid det.
Hässelby 2006
När jag skulle börja 5:an flyttade min familj till Hässelby, då började jag förstås i en skola som låg ganska nära vårt hem. I den skola började min personlighet utvecklas, en förändring inom mitt psyke var på gång, jag har alltid varit smart och under det år som jag var där behövde min hjärna stimuleras med mer kunskap. Tyvärr så var skolan lika bra som jag trodde, klassföreståndaren var precis som Ms. Edna Krabapple i Simpsons; hon sket fullständigt i vad vi gjorde, vad vi lärde oss och vad vi tyckte.
Utan något vettigt att göra hade jag börjat hänga med fel grupp av personer i klassen, idag undrar jag fortfarande vad som hade blivit av mig om vi inte hade flyttat därifrån i tid. Tidigt nog insåg jag att jag höll på att förlora mig själv, jag hade sett för mycket för att vilja fortsätta, hur mina vänner snabbt förändrades så mycket att jag inte kände igen de längre. Vi var bara tolv år gamla, men alla hade förlorat sin barndom, alla förutom jag. Jag hade dragit mig ur i tid, jag var smart nog att inse att vi var på fel väg mot lyckan, och om den smarthet hade räddat mig från ett dåligt liv kan den rädda mig igen i framtiden.
Rissne 2008
Tredje gången man byter skola, ännu en gång skulle jag vara tvungen att stå ut med alla olika typer av personer som finns i en skola: töntar, nördar, ballhetsbarn, skitungar, emos, fjortisar, mobbade, mobbare.. listan är lång. Den här skolan verkade olika, jag kände hoppet inombords växa, kanske hade jag hittat den rätta skola för mig; klasskamraterna var trevliga, skolan var ganska stor och verkade ha mycket att erbjuda.
Det var här jag lärde mig att man inte ska lita på det som finns på ytan, efter några veckor insåg jag att allt i den här skolan var kaos och ännu mer kaos, vilket var ganska kul ändå. En mer avslappnad sida av mig uppkom, jag slutade oroa mig för en massa saker och det återspeglades i mina betyg, på grund av mycket skolk, många försovningar och en massa "glömda" läxor var jag nära att inte klara av den sista terminen. Min tid där var över.
Solna 2008 - 2010
Mina föräldrar hade fått nog av alla dåliga skolor som jag hade valt, det var dags att hitta en ordentlig skola och aldrig byta därifrån, därför fick jag börja i en ny skola, igen. Det var då jag märkte en viktig sak: Varje gång jag ska börja på en ny skola sover jag inte mycket kvällen innan (har inget att göra med att vara nervös), så dagen efter är jag för trött för att vara nervös och orolig.
Den här klassen kändes rätt, skolan var skön och den gamla jag började återkomma. Med tiden började jag hitta några små fel, men i slutändan var skolan perfekt för mig, varje sekund där kändes helt rätt. Under mina två år där hade jag lärt mig mer om skolan och livet än vad jag hade lärt mig sen jag föddes. Dagen man gick ut 9:an var det svårt att släppa taget, skolan och alla där hade blivit en del av mig, en del av mig som jag inte ville skulle få ett slut.
Sommar 2010
Det varje barn vill är att sluta gå till skolan, det jag vill är att stanna i 9:an för alltid. Skolan är över, jag har lämnat allt det bakom mig, jag vet inte vad som kommer hända nu, sommaren ser lovande ut och snart börjar man gymnasiet också, allt jag kan göra är att hoppas på det bästa.
Det som mest störde mig var att en massa ordinarie skitungar hade invaderat den skola som var en del av mig under de senaste 2 åren. Alla såg jävligt misslyckade ut, inte en enda normal person, troligtvis kommer de gamla traditionerna som fanns plötsligt försvinna, en ny generation helt olik vad man hade förväntat sig. Det är kört.
Trots att jag började i den skolan i 8an hade jag redan en bild av hur folket där var, och det beror på att jag kände flera personer som hade gått i den skola tidigare. Men efter några månader var allting förvirrande, alla var inte riktigt som jag förväntade mig, dock var det en skön klass som jag hamnade i, den skola jag hade förväntat mig höll på att sakta försvinna, för att till slut bli en typisk skola utan något som karaktäriserar den, ungefär som de tidigare skolor jag gick i.
Som vanligt kunde jag inte låta bli att fundera om hur saker och ting hade blivit med tidens gång, varje skola hade påverkat mig på ett unikt sätt och varje upplevelse lämnade spår i min personlighet, för att slutligen skapa det som jag brukar kalla för jag, och jag är en person som är van vid förändringar, adapterar mig till nya situationer snabbt och har det lätt att träffa nya personer, allt detta förstås för att jag har gått i fem olika skolor, så efter några gånger hade jag blivit van vid det.
Hässelby 2006
När jag skulle börja 5:an flyttade min familj till Hässelby, då började jag förstås i en skola som låg ganska nära vårt hem. I den skola började min personlighet utvecklas, en förändring inom mitt psyke var på gång, jag har alltid varit smart och under det år som jag var där behövde min hjärna stimuleras med mer kunskap. Tyvärr så var skolan lika bra som jag trodde, klassföreståndaren var precis som Ms. Edna Krabapple i Simpsons; hon sket fullständigt i vad vi gjorde, vad vi lärde oss och vad vi tyckte.
Utan något vettigt att göra hade jag börjat hänga med fel grupp av personer i klassen, idag undrar jag fortfarande vad som hade blivit av mig om vi inte hade flyttat därifrån i tid. Tidigt nog insåg jag att jag höll på att förlora mig själv, jag hade sett för mycket för att vilja fortsätta, hur mina vänner snabbt förändrades så mycket att jag inte kände igen de längre. Vi var bara tolv år gamla, men alla hade förlorat sin barndom, alla förutom jag. Jag hade dragit mig ur i tid, jag var smart nog att inse att vi var på fel väg mot lyckan, och om den smarthet hade räddat mig från ett dåligt liv kan den rädda mig igen i framtiden.
Rissne 2008
Tredje gången man byter skola, ännu en gång skulle jag vara tvungen att stå ut med alla olika typer av personer som finns i en skola: töntar, nördar, ballhetsbarn, skitungar, emos, fjortisar, mobbade, mobbare.. listan är lång. Den här skolan verkade olika, jag kände hoppet inombords växa, kanske hade jag hittat den rätta skola för mig; klasskamraterna var trevliga, skolan var ganska stor och verkade ha mycket att erbjuda.
Det var här jag lärde mig att man inte ska lita på det som finns på ytan, efter några veckor insåg jag att allt i den här skolan var kaos och ännu mer kaos, vilket var ganska kul ändå. En mer avslappnad sida av mig uppkom, jag slutade oroa mig för en massa saker och det återspeglades i mina betyg, på grund av mycket skolk, många försovningar och en massa "glömda" läxor var jag nära att inte klara av den sista terminen. Min tid där var över.
Solna 2008 - 2010
Mina föräldrar hade fått nog av alla dåliga skolor som jag hade valt, det var dags att hitta en ordentlig skola och aldrig byta därifrån, därför fick jag börja i en ny skola, igen. Det var då jag märkte en viktig sak: Varje gång jag ska börja på en ny skola sover jag inte mycket kvällen innan (har inget att göra med att vara nervös), så dagen efter är jag för trött för att vara nervös och orolig.
Den här klassen kändes rätt, skolan var skön och den gamla jag började återkomma. Med tiden började jag hitta några små fel, men i slutändan var skolan perfekt för mig, varje sekund där kändes helt rätt. Under mina två år där hade jag lärt mig mer om skolan och livet än vad jag hade lärt mig sen jag föddes. Dagen man gick ut 9:an var det svårt att släppa taget, skolan och alla där hade blivit en del av mig, en del av mig som jag inte ville skulle få ett slut.
Sommar 2010
Det varje barn vill är att sluta gå till skolan, det jag vill är att stanna i 9:an för alltid. Skolan är över, jag har lämnat allt det bakom mig, jag vet inte vad som kommer hända nu, sommaren ser lovande ut och snart börjar man gymnasiet också, allt jag kan göra är att hoppas på det bästa.
