Höst, en illusion för oss alla
Hösten har känts frånvarande under de senaste veckorna, löven föll snabbt och hann aldrig ändra färg, utan blev kritvita efter lite snöande. Ärligt talat så älskar jag att vandra runt på hösten, eller helt enkelt ta cykeln och börja cykla när det regnar (särskilt under hösten), bara för att betrakta höstens majestätiska färger. I varje träd med sina vackert färgade löv finner jag glädje då suget efter något vackert tillfredställs i denna otroligt perfekta miljö. Det bästa stället för att beskriva det är nog området utanför Solna Gymnasium, någon gång för flera år sen satt
jag på en buss och åkte förbi, när jag såg de stora träd med alla löv som tillsammans bildade en perfekt utsikt. Under de tio sekunder det tog mig att inse att detta var höstens äkta utseende bestämde jag att Solna Gymnasium skulle vara den skola jag skulle spendera de tre år av mycket plugg som väntade efter skolan, konstigt nog så var den inte ens med bland mina gymnasieval.
Ibland, ibland åker jag dit, försöker hitta den vackra syn jag fick för så länge sen, men i år har hösten bestämt sig för att hoppa över den magiska förvandlingen från sommar till vinter, helt plötsligt dyker det upp tre jävla cm snö utanför mitt fönster och det enda man förstår när man kollar på nyheterna är att det blir "hårde vinder under eftermiddagen", vilket är jävligt störande, för om man ska presentera veckans väder i en kanal som sänds i hela Sverige från huvudstaden 'måste man ha någon som pratar svenska för att alla ska förstå hur tråkigt vädret kommer bli under resten av veckan, jag tvekar på att man vill gissa fram sig till hur kallt det kommer bli under morgonen istället för att anställa någon som pratar tydligt (vilket är fundamentalt när det gäller TV?), och ja, jag pratar om hon som jobbar i TV4.
Problemet med att vädret förändras snabbt är att man inte får se den processen som förändrar Sverige från grön till vit. De tre månader av gator fyllda med bruna löv, regniga kvällar och "hårde vinder" finns inte längre, inte vad jag vet i alla fall, det sista stället jag såg som uppfyllde de här beskrivningar var villa området i Helenelund, men det ligger inte så nära mitt hem, så att cykla dit någon gång i veckan är uteslutet. Dagarna är redan kortare, redan fem på eftermiddagen har mörkret tagit över och de sista glimt av ljus försvinner i horisonten, kvällen må vara mörkare, men det betyder inte att stjärnorna lyser starkare, men de senaste dagarna har det varit molnfritt där jag bor, så att ligga på gräset (som är för blöt för att jag ska göra om det) och observera de ljusa prickar ovanför mig är sällan lättare än vad det är nu.
Ja, jag gillar hösten, mer än våren och vintern, men inte så mycket som jag gillar sommaren. För hösten symboliserar övergången från en sommar fylld med liv, värme och glädje, till en tyst och kall vinter. Men, där emellan fanns en stabil form av varma dagar och kalla kvällar, vi kallade det för höst.
