Det kom vid rätt tillfälle
När den stund av oövervinlighet kommer, när den är som högst, finns inget i hela världen som kan stoppa dig, inte ens göra dig försenad. Det är så det känns just nu, efter mycket slit med läxorna och prov känner jag mig äntligen tillräckligt nöjd för att fortsätta skriva. Glädjen framkallar ord för att matas in i ett löpande text som sedan kommer sväva i en oändlig värld av information: internet.
Men vad ligger bakom den här känslan av ren eufori? Kan det vara att Fridah svarade på min mail just den dag jag fyllde år? Att jag fått alla pusselbitar i mitt liv på rätt plats och äntligen återfått balansen, igen? Kan det vara att jag har fått en ny mobil och en ny gitarr? Eller är jag helt enkelt bara berusad och fyllebloggar? Jag är inte heller helt säker på svaret, men troligtvis beror det på de två första; Kände mig rätt deppig under dagen, men så fort jag såg att Fridah hade svarat såg jag ut så här: :D, och så fort jag slutade se ut så där kände jag för att börja skriva, skriva om allt bra som hade hänt de senaste dagarna, hur allt hade fixat sig när det behövdes och löst sig precis vid rätt tillfället.
Jag antar att jag har lärt mig något ikväll: När man behöver något som mest, och lösningen ser inte ut att finnas inom räckhåll, ta det lugnt, det kommer från det håll du minst anar. Det här påminner mig om regeln nr 1: Lugn, det löser sig. Så egentligen har jag inte lärt mig något nytt... Där försvann mitt överskott av glädje och lycka.
Vill bara tillägga att jag kommer börja jobba med insändarna från Metro redan nästa vecka, hittills har jag samlat några stycken som aldrig blir för gamla för att disskutera men alltid lika dumma för att orka bry sig, men, någon måste göra det.
Men vad ligger bakom den här känslan av ren eufori? Kan det vara att Fridah svarade på min mail just den dag jag fyllde år? Att jag fått alla pusselbitar i mitt liv på rätt plats och äntligen återfått balansen, igen? Kan det vara att jag har fått en ny mobil och en ny gitarr? Eller är jag helt enkelt bara berusad och fyllebloggar? Jag är inte heller helt säker på svaret, men troligtvis beror det på de två första; Kände mig rätt deppig under dagen, men så fort jag såg att Fridah hade svarat såg jag ut så här: :D, och så fort jag slutade se ut så där kände jag för att börja skriva, skriva om allt bra som hade hänt de senaste dagarna, hur allt hade fixat sig när det behövdes och löst sig precis vid rätt tillfället.
Jag antar att jag har lärt mig något ikväll: När man behöver något som mest, och lösningen ser inte ut att finnas inom räckhåll, ta det lugnt, det kommer från det håll du minst anar. Det här påminner mig om regeln nr 1: Lugn, det löser sig. Så egentligen har jag inte lärt mig något nytt... Där försvann mitt överskott av glädje och lycka.
Vill bara tillägga att jag kommer börja jobba med insändarna från Metro redan nästa vecka, hittills har jag samlat några stycken som aldrig blir för gamla för att disskutera men alltid lika dumma för att orka bry sig, men, någon måste göra det.
