Det kliar
Under mina 16 år har jag aldrig stött mig på ett så stort problem som den jag tvingas leva med idag. Tänkte att om det inte hände innan skulle det knappast hända nu, jag trodde jag var immun så att säga. Jag pratar om konsekvenserna som innebär när man kramar en 3-åring med vattenkoppor, en busig jävel som inte ger sig förräns han fått lite kärlek. En så kallad kusin.
Dag 2
Det enda som håller mig vid liv är hoppet att en dag ta mig härifrån, skaffa en förkylning och besöka den lilla jäveln. Se till att han blir smittad. Tills dess kan jag inte göra något annat än att ligga här, halvdöd, och noggrant planera min hämnd.
Med andra ord, jag är sjuk.
Dag 2
Trots att 20 dagar har gått sedan jag kom i kontakt med det infekterade människobarnet har jag börjat lida av samma symptom. Jag blir allt svagare, ögonen blir lätt irriterade och av någon anledning dras jag till sängen, i mitt mörka rum. Jag har knappast varit ute ur rummet idag, igår började spår av sjukdomen visa sig, nervsystemet har börjat påverkas också.
Det enda som håller mig vid liv är hoppet att en dag ta mig härifrån, skaffa en förkylning och besöka den lilla jäveln. Se till att han blir smittad. Tills dess kan jag inte göra något annat än att ligga här, halvdöd, och noggrant planera min hämnd.
Med andra ord, jag är sjuk.
