Du Är Försenad

Med en kopp varmchoklad i högra handen och mobilen i den andra tittar jag ut genom fönstret, rastlösa timmar invaderar byggnaden som jag och några andra befinner oss i. Röster hörs komma närmare mig; den livliga diskussionen om fördelningen av en chipspåse bad om min åsikt; min åsikt bad rösterna dra åt helvete och lämna kvar chipsen.

Med en chipspåse i högra handen och dipsåsen i den andra sitter jag på soffan, byggarbetet i den här byggnaden har påbörjats och allt fler bekvämligheter dyker upp helt spontant. Framför mig finns ett ovanligt stort fönster; det är som en tv för mig och just nu kollar jag på mitt favoritprogram; solnedgången.

Det har blivit mörkt nu, tystnaden blir ett tyst helvete när man är utan något ätbart i handen. Sakta rör jag mig mot köket - som ser ut att precis ha blivit renoverat - och börjar leta i alla förråd som kan innehålla mat, till slut hittar jag en låda fylld med världens godaste kakor. När jag väl vänder mig om för att återvända till den varma och trygga soffan ser jag en sådan där dryckautomat som brukar finnas på arbetsplatser. Min typiska beslutsångest tvingar mig att stå där i oändliga timmar, att bestämma vad jag ska välja är en fråga om liv och död i det här fallet. Som vanligt.